Fram till 1200-talet

Vikingar och korsfarare

Hangöudd och dess yttersta spets Tulludden erbjuder en skyddad hamn intill en gammal och känd seglingsled. Den användes av vikingarna på sina resor mot öst och av novgoroderna på sin väg mot väst. Rutten användes också av de gotländska odalbönderna på sina handelsresor mot öst. Rutten blev senare känd för såväl Birger Jarl som Torkel Knutsson då de spred kristendomen till Tavastland och Karelen under det så kallade andra korståget i slutet av 1200-talet

Torkel Knutssons vapen

Torkel Knutssons vapen

 

Den historiska tiden i Hangö börjar i medlet av 1200-talet. Första gången Hangö nämns i skrift är i det så kallade Itinerariet  av Valdemar II Sejr: “Navigatio ex Dania per mare Balticum ed Estoniam”. Det är fråga om en beskrivning av en havsresa – en sorts ruttbeskrivning – en seglingsled från Danmark längs Sveriges kust, över Ålands hav och vidare längs den finska kusten till Porkala och över till Tallinn och Nevafloden. I ruttbeskrivningen nämns också en plats vid namn Hangethe, som också hade ett finskt namn, Cuminpe. Det här är det äldsta omnämnandet av Hangö i litteraturen. I praktiken har man här åsyftat Tulludden, som var svår att segla omkring. Itinerariet torde ha skrivits i Tallin, dvs Reval, under biskop Torkels tid ca 1238-1260.

Danmark på 1200-talet

Invid Hangös första hamn byggdes mycket tidigt ett katolskt kapell. När det byggdes är inte känt, men kapellet måste ha varit tämligen viktigt och karakteristiskt, för hela hamnen heter fortfarande Kapellhamnen.

 

Fram till 1500-talet

Hansa-förbundet

När Danmark förlorat Tallinn, dvs Reval, till tyskarna blev staden underlydande Hansa-förbundet. Vid samma tidpunkt utgjorde hansornas handelsresor en betydande del av havstrafiken på Östersjön. De använde samma seglingsrutter, som hade varit kända i redan hundratals år. Hansornas större och tyngre handelsskepp kunde inte längre dras över näsen så som man tidigare gjort, utan de var tvungna att segla längs vattenleder.

En Hansakogg

En Hansakogg

Detta var en av de centrala orsakerna till att Hangöudds skyddshamn så småningom flyttades från Kapellhamnen till yttersta udden av Hangöudd. Där finns söder om Skansholmen två öar, Gamla Tullen och Kobben, med ett sund vid namn Gäddtarmen, som blev en ypperlig skyddshamn för hansornas koggar. Under århundraden blev strandklipporna kring sundet Hangöudds gästbok. I skydd av klipporna i väntan på bättre väder har sjömannen som tidsfördriv hackat in sina namn och vapen i berget.

Hansans sjövägar

Hansans sjövägar

Tulluddens första befästning

Då Sverige, i samband med freden i Stolbova 1617 och vid Altmarks mellanfred 1629, tick hela Baltien och norra Östersjön samt Finska viken i sin besittning, riktade landet sin havskrigiska uppmarksamhet på Östersjons södra stränder. Havsstridskrafternas huvudkrigshamn flyttade från Stockholm till Karlskrona 1680. Försvaret av Finland och dess stränder blev mycket svagt. Detta hämmade sig 1656-57, då Rysslands tsar Aleksei Mihailovits började operera på Ladoga med sina lotjer och gjorde anfallsräder in i Karelen.

 

På grund av dessa anfall bestämde Greven av Raseborg Gustav Adolf Leijonhufvud att den rika befolkningen på egen bekostnad bör uppföra försvarsbefästningar på Vargön utanför Helsingfors, på Porkala udde, i Barösund och i ändan av Hangöudd. Med denna bestämmelse som grund byggdes på Tulluddens Bruneskär (nuvarande Skansholmen) en fältbefästning. Till fältbefästningen kom en brigad på 55 man under Lars Hanssons kommando.

 

Av denna befästning har alltså inte blivit något annat minne än namnet Skansholmen, nuförtiden Skanslandet, på Tulluddens karta. Befästningens ypperliga plats bevisas dock av de krigsbefästningar, som senare uppfördes på samma klippor

 

1700-1800-talet

Myten Hangö föds

Det fanns alltså inte mycket kvar av Bruneskärs befästning när 1600-talet blev 1700-tal och ett nytt skede i historien mellan Sverige och Ryssland började. När Karl den XII vunnit över tsar Peter I:s styrkor i Narva år 1700 fäste han sin uppmärksamhet helt och hållet på Östersjöns södra delar. Peter den Store fick i lugn och ro utveckla sin plan om ett havsryssland, dit han “öppnade fönster” till Europa via Finska vikens stränder.

Peter den Store

Peter den Store

Karl XII från 1706 av David von Krafft

Karl XII från 1706 av David von Krafft

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I juli 1714 lyckades Peter den Stores galärer ganska lätt runda Hangöudd oberoende av att en svensk örlogsflotta var i vakt på Hangöudd. Om Tulluddens första befästning då hade funnits, hade det här aldrig lyckats. Då började Den stora ofreden, som slutade först år 1721  i och med freden i Nystad.

 

Till havsstragierna hör väsentligt de så kallade försvarslinjerna, som bestäms till platser som är förmånliga för försvaret, såsom vikarnas mynningar och smala sund. Hangöudds spets utgör en sådan här försvarslinje. Om fienden lyckas komma förbi Hangöudd, är följande linje ur Sveriges synvinkel de trånga sunden i Stockholms yttre skärgård. Efter att freden återvänt kunde man otvivelaktigt konstatera, att den ryska galärflottan hade blivit hindrade att nå uddens västra sida, om Hangöudd hade varit befäst.

 

Hangöudd eller Sveaborg

Vy över Hangö

Vy över Hangö

290px-Suomenlinna_aerial

Byggandet av Sveaborg upptog alla resurser och resten av kustförsvaret blev bristfälligt.

Händelserna under Hattarnas krig startade igen diskussionen vid Sveriges riksdag om strandförsvar av Finska viken. Som ett resultat av dessa diskussioner anlände överste August Ehrensvärd med en kommission till Hangöudd med Diana-jakten. Ehrensvärd konstaterade nödvändigheten av att befästa Hangöudd, men de knappa resurser man hade satsades dock på Sveaborg utanför Helsingfors och på Degerby vid östgränsen. Sommaren 1754 var Ehrensvärd igen med “sitt glada sällskap” i vattnen runt Hangöudd. Av denna utflykt finns som minne ett roligt skriveri i klipporna på Gäddtarmen, men Hangöudd blev fortsättningsvis utan befästning. Kraftresurserna satsades på Sveaborg och på att bygga en skärgårdsflotta.

210px-Gustavo-III,-Rey-de-Suecia_1777-by-Roslin

Gustav III

Under Gustaf III:s krig var det den ryska flottan som hade Hangöudd och de lät sina trupper landstiga på udden. Ryssarna förintade hus i Hangöby och Täktom samt den tullstation som fanns i Hangö. Årets handelser tillspetsades i oktober 1788, då ryssarna och svenskarna drabbade samman utanför Hangöudd. Efter denna händelse gavs det order om att Hangö måste fältbefästas. De första tunga kanonerna kom till Hangö redan i oktober 1788. Major Georg Hans von Kierting, som hade fått order att förverkliga befästningsarbetena, kom till Hangö i december 1788.

Kanon vid Casinostranden med utblick mot havet

Kanon vid Casinostranden med utblick mot havet

Utanför Hangö hamn befästes Eldskär, Lergrundet och Dömanskobben samt Berghamnsholmens udde. De befästa kobbarna döptes om till Gustafsvärn, Gustaf Adolfs Fäste, Mejerfeldtsklippan och Drottningberg. Till befästningarna kom en garnison på allt som allt 500 soldater. I klippdalden på norra sidan av Drottningberg föddes en “befästningsstad” med 200-250 invånare, som fick namnet Drottningbergets garnison.

 

I maj 1792 gavs order om att Hangöudd skulle befästas med permanenta befästningar, eftersom man inte trodde, att fältbefästningarna skulle hålla for evigt. Byggnadsarbetena fortsatte under ledning av major Kierting och hans medhjälpare kapten Carl Nycander. Speciellt kan man anse, att byggnadsarbetena for Hangös permanenta befästning ända fram till 1807, var kapten Carl Nycanders livsverk.

 

Kapten Nycander var också chef for Hangö fort på varen 1808, då ryssarnas anfall hotade Finland. Hangös garnison fick i sin helhet order att förf1ytta sig till Sveaborg och förstöra sin befästning. Det fanns inget annat att göra än att spika igen kanonerna och skuffa dem i havet. l övrigt förstörde man inte befästningarna så effektivt, och ryssarna hade ganska lätt att reparera skadorna när de nådde Hangö i mars 1808. I samband med detta byggdes en fältbefästning på Skansholmen på Tulludden, och den försågs med kanoner. Denna befästning har dock helt försvunnit. I händerna på ryssarna förhindrade Hangö befästningar effektivt Sveriges havsflotta från att använda redden utanför Hangö och Hangö hamn under sommaren 1808.

Krokudden

Uppe på Krokuddens högsta topp finns det gott om spår av försvarsverk

 

Rysk befästning

Då Finland införlivats med Ryssland 1809 fortsatte Hangö befästning som en rysk garnison, som ibland benämndes Hangöudds stad – “Gangutskij Gorod”.  Livet i Hangö fortsatte ibland som livligt, ibland lugnare. Till Hangö skickades äldre soldater, och många av dem gifte sig med lokala flickor. Också många av de hantverkare, som betjänat svenskarna, fortsatte i ryssarnas tjänst.

Under Krimkriget våren 1854 visade befästningen i Hangö igen sin stridsförmåga, när de engelska fartygen gjorde artillerianfall mot staden. Ryssarna var dock skeptiska till att det gick att försvara Hangö och de förstörde själva Hangös befästning i slutet av augusti 1854. Att förstöra befästningsanläggningarna med eget kanonkrut var en stor händelse för hela nejden, och speciellt därför att man kungjort, att allt löst material från befästningarna får sökas bort. Hangöudds stränder var fulla med folk, som följde med sprängningarna av befästningarna.

Nästa år kunde engelsmannen använda Hangö redd helt fritt, men på själva före detta befästningsstadens område fanns ryska trupper under ledning av general Moller. Engelsmännen fick känna av det här, när de på sommaren 1855 skickade en skeppsbåt till hamnen nära Hangö gamla befästning för att förstöra den optiska telegraf som fanns där. De möttes på stranden av en rysk kasackavdelning, som förstörde det engelska båtlaget nästan totalt. Denna händelse kallades av engelsmännen for massmordet i Hangö och fick mycket publicitet i pressen i England. Som hämnd bombarderade engelsmännen de befästningar och byggnader som fanns i Hangö med skeppsartilleri. Hela “befästningsstaden” brann upp. På dessa ruiner byggdes sedan i början av 1870-talet Hangö hamn och stad.

 

Under Krimkriget, sommaren 1855,lät engelsmannen hugga ner skogen på Tulludden på uddens smalaste ställe, så att de kunde följa med från sina fartyg, som låg på redden, att ryssarna inte kunde nå Tulludden och hämta kanoner till Skansholmen för att hota fartygen på redden. Detta hygge började kallas för den engelska linjen, som senare hjälpte sjöfarare, när de kom till Hangö hamn.

En segelbåt i Hangöhamn

 

På 1900-talet

Hangös ryska militärbas 1940-1941

 

Finland tvingades avstå Hangöudd efter vinterkriget.

Ett av vinterkrigets fredsvillkor var att Finland skulle avstå från Hangöudd för 30 år framöver.

Bakgrund

Hangöudd uthyrdes efter vinterkriget 1939-40 åt Sovjetunionen som marinbas för 30 år enligt fredsfördraget i Moskva 13.3.1940. Frågan om att hyra ut Hangö hade diskuterats redan vid underhandlingar mellan Finland och Sovjetunionen hasten 1939. Då gick man inte med på att hyra ut udden och det här var kanske ett av de centrala orsakerna till att vinterkriget bröt ut 30.11.1939.

Hangö arrendeområde

Hangöudd uthyrdes efter vinterkriget 1939-40 åt Sovjetunionen som marinbas för 30 år i och med fredsfordraget i Moskva den 13.3.1940 och överläts åt representanter för Sovjetunionens Östersjöns rödflaggade flotta på långfredagen 22.3.1940.

 

Vid fredsförhandlingarna i Moskva gick inte Sovjetunionen mera med på att pruta på sina krav om att hyra Hangöudd.  Området överläts åt representanter för Sovjetunionens Östersjöns rödflaggade flotta på långfredagen 22.3.1940.

 

Under våren, sommaren och hösten 1940 flyttade Sovjetunionen trupper till Hangöudd på allt som allt nästan 30 000 man. Marinbasens uppgift var att stänga inloppet till Finska viken med mineringar och kanoneld tillsammans med de kanoner som fanns söder om Finska viken på Osmussaar och på Tahkuna halvön på Dagö.

 

Hangö marinbas

Sovjetunionen preciserade Hangöbasens uppgifter:

–  att stänga av Finska viken med havsminor och eld från långdistanskanoner tillsammans med de kanoner som fanns på vikens södra sida på de estniska öarna

–  Basens försvar mot anfall från havet, från land eller från luften sköttes genom att använda sjöstridskrafter, kanoner, luftförsvar och flygförsvar samt landsstyrkor.

Egentliga sjöstridskrafter placerades bestående vid marinbasen i ganska liten mängd, men alla fartyg i Östersjons rödflaggade flotta kunde använda Hangö hamn. Förutom dem hämtades till Hangö en tillräcklig mängd trupper från andra vapenslag för att fylla basens uppgift – att stänga av Finska viken och skydda basens område. Hangöbasen formades till en stark igelkottsstation.

Speciellt mycket byggnadstrupper- ca 10 000 man- placerades i Hangö, och deras händers verk syns fortsättningsvis på Hangöudd i form av många befästningsverk. Försvaret utökades med riklig minering. Finlands forsvarsmakt får ännu årligen i uppdrag att på Hangöudd röja minor, som finns kvar från marinbasen Hangö, både på land och i skärgården.

Besfästningsriktningens tyngdpunkt var på yttersta udden av Hangöudd samt skärgården däromkring. De allra flesta stam befästa stationerna finns på Russarö. Likaså är uddarna och öarna inom Hangö stadskärna mycket starkt befästa. Dessa befästningsanläggningar har bevarats väl trots att det gått många artionden sedan marinbastiden. De erbjuder nu ett bestående minnesmärke om detta skede i Hangös historia.

800px-Железнодорожная_артиллерийская_установка_ТМ-3-12_(5)

Ett eget intressant minnesmärke erbjuder den kanon järnväg, som byggdes mellan Hangö och Tvarminne, och de stadiga eldstationerna for 12 tums järnvägskanoner i Täktom och Tvärminne. Banvallen syns klart i terrängen, även om skenorna avlägsnades redan efter krigen. Kanonlavetterna av betong, som sträcker sig 3-4 meter under jorden, kvarstår for evigt i terrängen.

Luftvärn i centrala Hangö

Luftförsvar

Luftvärn i centrala Hangö

Luftförsvaret vid Hangöbasen

Luftförsvaret vid sovjetbasen i Hangö bestod av manskapsavdelningar från luftstridskrafterna och luftvärnet hade placerats i Hangö. 13. Jägarregementet verkade på ett flygfält byggt på en öppen åker i Täktom. I Hangö fanns också den 81:a enskilda havsspaningsflottan, som bestod av 12 flygbåtar av modell MBR-2. Av dessa flygplan var endast tre i Hangö när krigshandlingarna inleddes. Havsflygmaskinernas bas låg i Hangöby hamn.

Luftvärnet vid Hangobasen var starkt. Allt som allt fanns det i Hangö fyra olika luftvärnsdivisioner (motsvarar batterier), varav alla hade tre fyra kanoners batteri. Batteriernas utrustning bestod av ryska 76 mm:s luftvärnskanoner, vars typbeteckning i Finland var 76 ItK./31. Ett av batterierna hade nya 88 mm:s kanoner.

 

Gunnarsörarnas luftvärnsbatteri

På den största ön i Gunnarsörarnas ögrupp hade placerats den 236:e enskilda luftvärnsdivisionens 1:a batteri med fyra kanoner. Batteriets kanonstationer, som murats av strandstenar, befanns på öns högsta punkt. Öster om dem fanns en luftavlyssningsstation och två strålkastarstationer. Ön var omringad med taggtråd och hinder samt mineringar. Ön utgjorde således en självständig bas.

De 76 millimeters luftvärnskanoner, som fanns på ön, lämpade sig också väl för ytskjutning. Batteriet på Gunnarsörarna, som var belägen på den allra västligaste gränsen av marinbasområdet, besköt ofta finska motorbåtar, som rörde sig i närheten. Batteriet deltog också som stod i striderna kring Horsö i juli 1941. Gunnarsörarna gick också eldstrider med det närmaste finska fortet, som var beläget på Bolax. När ryssarna tömt Hangö var det en patrull från Bolax som tog över Gunnarsörarna den 3 december 1941.

Gunnarsörarnas batteri röjdes fram i medlet av 1990-talet i samband med Hangö stads och museiverkets fortprojekt. byns luftvärnsbatteri utgör ett gott exempel på det ryska byggnadssättet i skärgården under aren 1940-41.

Under våren, sommaren och hösten 1940 förflyttade Sovjetunionen trupper till Hangöudd allt som allt nästan 30 000 man. Marinbasens uppgift skulle vara att stänga inloppet till Finska viken med minor och artillerield tillsammans med de artillerier, som fanns söder om Finska viken på Odensholm och på Tahkuna halvön på Dagö.

 

Uddskatans tunga kustartilleribatteri ( 59.48.34.52 N; 22.53.37.25 E)

Landsförsvaret vid Hangö marinbas mot anfall från havet sköttes med kustbatteri. Russarö hade ett batteri med fyra 130 millimeters kanoner, på Tulluddens Uddskata fanns ett motsvarande batteri med tre kanoner samt dessutom fanns det i Hangö lätta 45 millimeters kustbatterier på Parkbergen, Kråkudden och på Granskär vid Tulludden

Uddskatans batteri deltog flitigast i kanonstriderna av marinbasens batterier. De sköt över fyrahundra gånger och använde 3 097 granater. Som mål var Morgonlandet och de finska stationerna, som farms i skärgarden väster om Hangö. Batteriet sköt också mot Lappviks frontområde.

Kanon Morgonland

Kanontorn uppe på Morgonland

Det tunga batteriets kanonstationer på Tulludden har bevarats väl och utgör ett lämpligt minnesmärke från Hangö sovjetbas, speciellt därför att Uddskatan planeras bli ett rekreationsområde för hangöborna.

Stationerna har också använts i Finska försvarsmaktens krigsövningar efter andra världskriget.

 

Skansholmens luftvärnsbatteri (59.48.33.44 N, 22.54.53.24 E)

Hangobasens luftvärn var starkt. Allt som allt fanns i Hangö fyra enskilda luftvärnsdivisioner (motsvarar sektioner), varje division hade tre batterier med fyra kanoner.  Batterierna var utrustade med 76 mm:s ryska luftvärnskanoner, vars typbeteckning i Finland är 76 ItKJ31.

 

Tulluddens barackområde (59.49.18 N, 22.54.24 E)

Tulluddens stränder utrustades på bägge sidor med starka strandförsvarsområden med mineringar och hinder samt maskin- och snabbgevärsstationer, som löpte längs strandlinjen.

För att fylla de behov som Tulluddens försvarare hade, byggde ryssarna mitt på udden, där nu bilfälten ligger, en ca 45 meter gånger 12 meter stor kasernbyggnad, den så kallade “Ryska baracken”.

Så fort det stod klart att Sovjet skulle få Hangöudd inleddes fortifieringen av Harparskoglinjen

Så fort det stod klart att Sovjet skulle få Hangöudd inleddes fortifieringen av Harparskoglinjen

När ryssarna lämnade sin marinbas i december 1941 kom Finland överens med Tyskland, att permissionstransporterna för de tyska trupper, som kom från norr, skulle gå över Hangö våren 1942. För dessa transporter byggdes till Tulludden ett eget tågspår för persontransporter samt en by med över hundra baracker för dem som kom på permission. De frihamnsmagasin, som fanns på området, tjänade för samma ändamål. I denna etappby fanns som bäst över 5 000 tyskar väntande på semestertransport till Tyskland.

Tyskarna lämnade Hangö i september 1944, varvid en del av barackerna fördes till basen i Porkala, men en del lämnades också kvar på Tulludden. Efter tyskarna samlade man hösten 1944 i barackerna de krigsfångar, som skulle återbördas till Sovjetunionen. Därefter hölls till Finland återvändande krigsfångar i karantan i barackerna och senare internerade finländare, som återvände från kriget. Barackbyn betjänade också finska minröjare och Tulludden hade också en tid ett kvinnofängelse.

Barackerna tjänade länge som lager för Hangö Kustsektion, men då sektionen upphörde lämnades barackerna tomma och de återstående barackerna är nästintill sammanstörtade.

 

Skansholmens lätta kustbatteri (59.48.31.63 N, 22.54.46.05 E)

I början av 1970-talet befästes Skansholmen med permanenta betongbefästningar och dit placerades ett tornkanonbatteri med fyra 100 TK kanoner. I stationer, som sprängdes in i berget, placerades pansarvagnskanontorn. Detta batteri utförde ännu på 1980-talet övningsskjutningar på havsomradet utanför Hangö. Kanonerna avlägsnades från Skansholmen i slutet av 2000-talet, men deras kanonstationer finns kvar för att påminna oss om Tulludden krigiska historia.

 

Text: Pekka Silvast

Källor:

Kansallisarkisto, sota-arkisto, T22003/l-3, venälaiset puolustusasemat Hangon vuokra-alueella Silvas! Pekka, Hankoniemi 1940-1941, Tammisaari 1985.

Silvast, Pekka, HanRPsto 1921-1998, Jyväskylä 1998

Si1vast, Pekka, Tulliniemi-Tulludden, Suomen Vapaasatama Oy 1960-2000, Ekenas 2000 Halen, Henry, Hangon neuvostotukikohta  1940-1941, Helsinki 2009

Mattila, Tapani, Meri maamme turvana, Jyväskylä 1983

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Comments are closed.

TILL 1200-TALET

TILL 1200-TALET

1500-1600-TALET

1500-1600-TALET

1700-1800-TALET

1700-1800-TALET

PÅ 1900-TALET

PÅ 1900-TALET