Hangö som sovjetisk militärbas

1940-1941
Finland tvingades avstå Hangöudd efter vinterkriget.

Sorgflaggning i Helsingfors. Ett av vinterkrigets fredsvillkor var att Finland skulle avstå från Hangöudd för 30 år framöver.

Hangö udd uthyrdes efter vinterkriget 1939-40 åt Sovjetunionen som marinbas för 30 år enligt fredsfördraget i Moskva 13.3.1940. Frågan om att hyra ut Hangö hade diskuterats redan vid underhandlingar mellan Finland och Sovjetunionen hösten 1939. Då gick man inte med på att hyra ut udden och det här var kanske en av de centrala orsakerna till att vinterkriget bröt ut 30.11.1939.

Vid fredsförhandlingarna i Moskva gick inte Sovjetunionen mera med på att pruta på sina krav om att hyra Hangö udd. Området överläts åt representanter för Sovjetunionens Östersjöns rödflaggade flotta på långfredagen 22.3.1940.

Under våren, sommaren och hösten 1940 flyttade Sovjetunionen trupper till Hangö udd på allt som allt nästan 30 000 man. Marinbasens uppgift var att stänga inloppet till Finska viken med mineringar och kanoneld tillsammans med de kanoner som fanns söder om Finska viken på Osmussaar och på Tahkuna halvön på Dagö.

 

 

Hangö arrendeområde

Hangö arrendeområde

 

 

Hangö marinbas

Sovjetunionen preciserade Hangöbasens uppgifter enligt följande:

  • Stänga av Finska viken med havsminor och eld från långdistanskanoner tillsammans med de kanoner som fanns på vikens södra sida på de estniska öarna.
  • Basens försvar mot anfall från havet, från land eller från luften sköttes genom att använda sjöstridskrafter, kanoner, luftförsvar och flygförsvar samt landsstyrkor.

Generallöjtnant Sergej Ivanovitj
Kabanov (1901-1973) ledde först Hangö marinbas 1940-1941, sedan Porkala marinbas 1944-1956.

Egentliga sjöstridskrafter placerades bestående vid marinbasen i ganska liten mängd, men alla fartyg i Östersjöns rödflaggade flotta kunde använda Hangö hamn. Förutom dem hämtades till Hangö en tillräcklig mängd trupper från andra vapenslag för att fylla basens uppgift, – att stänga av Finska viken och skydda basens område. Hangöbasen formades till en stark igelkottsstation. Speciellt mycket byggnadstrupper, ca 10 000 man,  placerades i Hangö, och deras händers verk syns fortsättningsvis på Hangöudd i form av många befästningsverk. Försvaret utökades med riklig minering. Finlands försvarsmakt får fortfarande i uppdrag att, både på land och i skärgården, årligen röja minor, som finns kvar från marinbasen på Hangöudd. Den ryska fortifieringens tyngdpunkt var på yttersta udden av Hangö udd samt skärgården däromkring. De allra flesta befästningarna finns på Russarö. Likaså var uddarna och öarna inom Hangö stadskärna mycket starkt befästa. Dessa befästningsanläggningar har bevarats väl trots att det gått många årtionden sedan marinbastiden. De erbjuder nu ett bestående minnesmärke om detta skede i Hangös historia. (Se kartan över Hangö centrum).

 

800px-Железнодорожная_артиллерийская_установка_ТМ-3-12_(5)Ett eget intressant minnesmärke erbjuder den järnväg, som byggdes mellan Hangö och Tvärminne och de stadiga eldstationerna för 12 tums järnvägskanoner i Täktom och Tvärminne. Banvallen syns klart i terrängen, även om skenorna avlägsnades redan efter krigen. Kanonlavetterna av betong, som sträcker sig 3-4 meter under jorden, kvarstår för evigt i terrängen.

 

En rysk 305 mm:s järnvägskanon i Hangö, Täktom.

 

 

 

Luftförsvaret vid Hangöbasen

Luftförsvaret vid sovjetbasen i Hangö bestod av manskapsavdelningar från luftstridskrafterna och luftvärnet hade placerats i Hangö. -13. jägarregementet verkade på ett flygfält byggt på en öppen åker i Täktom. I Hangö fanns också den 81:a enskilda havsspaningsflottan, som bestod av 12 flygbåtar av modell MBR-2. Av dessa flygplan var endast tre i Hangö när krigshandlingarna inleddes. Havsflygmaskinernas bas låg i Hangöby hamn.

Flygbåt av modell MBR-2.

 

Luftvärnet vid Hangöbasen var starkt. Allt som allt fanns det i Hangö fyra olika luftvärnsdivisioner (motsvarar batterier), varav alla hade fyra kanoners batteri. Batterierna utrustning bestod av ryska 76 mm:s luftvärnsbanoner, vars typbeteckning i Finland var 76Itk/31. Ett av batterierna hade nya 88 mm:s kanoner.